Nu har jag också skaffat en blogg, då jag ser vikten på att kunna förklara för människor om min tro och varför jag tycker och tänker som jag gör. Trots allt är det Gud som är skapare och ska inte bli ifrågasatt till tusen, lika jobbigt som det är för en förälder när barnen ställer en massa frågor, vissa saker behöver man inte veta som barn bara 'de vuxna' förstår och klarar av att handskas med. Eftersom vi är Guds barn så refererar jag till det.
I vilket fall som helst så börjar jag med att presentera mig själv. Jag är en kvinna på snart 22 somrar, mamma till en dotter på 1 år och frälst sen ca 10 år tillbaka, men det är inte förrän nu jag fått uppleva extraordinära saker.
Min tro började på kyrkobänken, där jag satt för mig själv alldeles tyst och tänkte "Är dethär allt??". Jag såg ju inget, jag kände ju inget, jag förstod ju inget. Från den dagen bestämde jag mig för att hitta meningen med livet och om det nu fanns en skapare av allt så måste han kunna bli kontaktad på något sätt. Så jag satte alla religioner och allt bakom mig och sökte bara helhjärtat efter någon sorts Gud (utan några begränsningar). Jag väntade på att det skulle visa sig för jag var fast beslutsam om att detta inte kunde vara allt.
Ca 2 år efter fick jag uppleva mer och mer och började komma närmare Gud. Det allra första jag fick var känna hur Helige Anden omslöt mig, en varm, kärleksfull, levande, ström genom min kropp, (detta kände jag fysiskt. OBS! Helige Anden går ej att känna genom egen kraft som t.ex en känsla, Helige Anden har eget val, vart den kommer och vart den ska) Joh 7:38-39 "Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger. Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad." (förhärligad=dött för våra synder) och så småningom så har jag börjat inse att religion bara är en massa regler och lagar, det är alltså bara det ytliga. Jag insåg att Gud är så mycket mer än bara regler, lagar och gemenskap med människor. Det var när jag började gå på bönemöten hemma hos människor jag aldrig hade träffat förut, det var otroligt spännande och eftersom det var så pass nytt för mig så var jag nyfiken. Sen dess har jag haft mina bergochdalbanor men inte förrän nu på sistone så har jag bestämt mig helhjärtat att jag inte vill lämna honom, inte ens på grund av svåra prövningar (förut gav jag upp för det var så jobbigt). Jag har blivit starkare i anden och ser mitt mål, jag tänker inte förlora det ur sikte nu när jag kommit så långt, jag vill inte börja om från början... för det tar ett bra tag innan man får "förtroende" för Gud igen och det är en riktigt jobbig process!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar