- De som inte känner Gud har målat upp en helt felaktig bild av honom. Han är en främling för dem som inte lärt känna honom, och ska jag vara ärlig så är det tvärtom, de som känner Gud känner en levande Gud. Och de som tror att han är något de inte förstår, det är DEM som tror (vad de vill tro om honom)
Många tror i kyrkan för att de inte fått uppleva Gud, de låter sina åsikter och tankar prioriteras före att lära känna Gud på riktigt
Gud är kontaktbar på riktigt
Kommentarer: 
Delila: En människa som är beroende av alkohol är inget fyllo, han ä en trasig själ som söker tröst här i världen och lämnar det i händerna på alkoholen. Man är det som finns inombords inte det som syns utanpå.
Ett föräldralöst barn är ingen skam, det är ett ensamt, sviket och sårat barn som söker tröst- Delila: Det jag menar är att man ska inte se på personen utifrån, det är hjärtat som talar om vem personen är, alkoholisten kanske finner tomhet i sitt inre (något som fattas) och försöker fylla det med sprit, men det är just den platsen som ska fyllas med Gud men han vägrar inse det, vilket leder till att han förlorar både jobb, familj och hem för att han väljer det. Människor gör val här i livet men Gud styr in oss på rätta stigar om vi tillåter honom
Man kan försöka fylla det tomrummet med materiella saker, mat, dryck, kläder, bilar.... men det finns inget som kommer fylla upp det tomrummet, för det är skapat för Gud och varje individ har ett tomrum om de lever utan Gud
Vissa dagar känner man av det mer, och andra dagar känner man av det mindre
Och tillåter man Gud in i sitt hjärta, då fyller han upp tomrummet
Vissa människor har ett tomrum i sitt inre, man kan försöka fylla det tomrummet med materiella saker, mat, dryck, kläder, bilar.... men det finns inget materiellt som kommer fylla upp det tomrummet, för det är skapat (från första stund du blev till) för Gud. Varje individ har ett tomrum om de lever utan Gud
Vissa dagar känner man av tomrummet mer, och andra dagar känner man av det mindre (Been there, done that)
Och tillåter man Gud in i sitt hjärta, då fyller han upp tomrummet. Nu har jag det sagt, sanningen ska fram
lördag 14 juni 2014
fredag 13 juni 2014
Sex och kärlek
Jag tänkte ta upp ämnet om sex och min åsikt:
Vi har fått en gåva för att kunna föröka oss och för att hedra Gud.
Människan har ändrat det till något smutsigt och odrägligt endast för att hedra sig själva, samtidigt smutskasta Gud.
Människan har ändrat det till något smutsigt och odrägligt endast för att hedra sig själva, samtidigt smutskasta Gud.
Sex är liv, det är skapande, det är början på något nytt.
Människan har tagit det steget längre och börjat använda skinnkläder och klä ut oss till besatta sexmonster, detta är helsjukt...
Människan har tagit det steget längre och börjat använda skinnkläder och klä ut oss till besatta sexmonster, detta är helsjukt...
Det är från dessa saker det 'ska' skapas något vackert, ett litet barn, en individ, en människa... (och inte på tal om abort)
Se hur världen har förändrats, satan har förvrängt synen på vackert heligt samlag mellan man och kvinna till alla slags möjliga odrägliga sex-situationer
Se hur världen har förändrats, satan har förvrängt synen på vackert heligt samlag mellan man och kvinna till alla slags möjliga odrägliga sex-situationer
Skulle du känna dig värdefull om du fick veta hur du blev till om det var genom smisk och äckligt hårdporr?
Är inte Gud värd mer än porrfilmer på nätet?
Dit vart mänksligheten är på väg, dit följer iallafall inte jag, jag gör en helomvändning....
Är inte Gud värd mer än porrfilmer på nätet?
Dit vart mänksligheten är på väg, dit följer iallafall inte jag, jag gör en helomvändning....
Detta får mig att gråta, när jag ser meningen med att två människor älskar med varandra på det sätt som är menat och sedan hur det har blivit när människan inte brytt sig om Guds plan där de kommer på en massa konstiga idéer till sänghalmen..
Jag gråter... det ska vara vackert...
Jag gråter... det ska vara vackert...
Låt oss se vad Gud säger om Kärlek
(Läs gärna genom texten och referera till bilderna):
1 Korint 13:4-8 "Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
1Ko 13:8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå."
(Läs gärna genom texten och referera till bilderna):
1 Korint 13:4-8 "Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
1Ko 13:8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå."
1 Kor 13:13 "Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken."
Vilken av bilderna ser ut som äkta kärlek?
Vems plan vill du följa? Människans eller Guds?
Vems plan vill du följa? Människans eller Guds?
Om mig och hur jag blev frälst
Nu har jag också skaffat en blogg, då jag ser vikten på att kunna förklara för människor om min tro och varför jag tycker och tänker som jag gör. Trots allt är det Gud som är skapare och ska inte bli ifrågasatt till tusen, lika jobbigt som det är för en förälder när barnen ställer en massa frågor, vissa saker behöver man inte veta som barn bara 'de vuxna' förstår och klarar av att handskas med. Eftersom vi är Guds barn så refererar jag till det.
I vilket fall som helst så börjar jag med att presentera mig själv. Jag är en kvinna på snart 22 somrar, mamma till en dotter på 1 år och frälst sen ca 10 år tillbaka, men det är inte förrän nu jag fått uppleva extraordinära saker.
Min tro började på kyrkobänken, där jag satt för mig själv alldeles tyst och tänkte "Är dethär allt??". Jag såg ju inget, jag kände ju inget, jag förstod ju inget. Från den dagen bestämde jag mig för att hitta meningen med livet och om det nu fanns en skapare av allt så måste han kunna bli kontaktad på något sätt. Så jag satte alla religioner och allt bakom mig och sökte bara helhjärtat efter någon sorts Gud (utan några begränsningar). Jag väntade på att det skulle visa sig för jag var fast beslutsam om att detta inte kunde vara allt.
Ca 2 år efter fick jag uppleva mer och mer och började komma närmare Gud. Det allra första jag fick var känna hur Helige Anden omslöt mig, en varm, kärleksfull, levande, ström genom min kropp, (detta kände jag fysiskt. OBS! Helige Anden går ej att känna genom egen kraft som t.ex en känsla, Helige Anden har eget val, vart den kommer och vart den ska) Joh 7:38-39 "Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger. Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad." (förhärligad=dött för våra synder) och så småningom så har jag börjat inse att religion bara är en massa regler och lagar, det är alltså bara det ytliga. Jag insåg att Gud är så mycket mer än bara regler, lagar och gemenskap med människor. Det var när jag började gå på bönemöten hemma hos människor jag aldrig hade träffat förut, det var otroligt spännande och eftersom det var så pass nytt för mig så var jag nyfiken. Sen dess har jag haft mina bergochdalbanor men inte förrän nu på sistone så har jag bestämt mig helhjärtat att jag inte vill lämna honom, inte ens på grund av svåra prövningar (förut gav jag upp för det var så jobbigt). Jag har blivit starkare i anden och ser mitt mål, jag tänker inte förlora det ur sikte nu när jag kommit så långt, jag vill inte börja om från början... för det tar ett bra tag innan man får "förtroende" för Gud igen och det är en riktigt jobbig process!
I vilket fall som helst så börjar jag med att presentera mig själv. Jag är en kvinna på snart 22 somrar, mamma till en dotter på 1 år och frälst sen ca 10 år tillbaka, men det är inte förrän nu jag fått uppleva extraordinära saker.
Min tro började på kyrkobänken, där jag satt för mig själv alldeles tyst och tänkte "Är dethär allt??". Jag såg ju inget, jag kände ju inget, jag förstod ju inget. Från den dagen bestämde jag mig för att hitta meningen med livet och om det nu fanns en skapare av allt så måste han kunna bli kontaktad på något sätt. Så jag satte alla religioner och allt bakom mig och sökte bara helhjärtat efter någon sorts Gud (utan några begränsningar). Jag väntade på att det skulle visa sig för jag var fast beslutsam om att detta inte kunde vara allt.
Ca 2 år efter fick jag uppleva mer och mer och började komma närmare Gud. Det allra första jag fick var känna hur Helige Anden omslöt mig, en varm, kärleksfull, levande, ström genom min kropp, (detta kände jag fysiskt. OBS! Helige Anden går ej att känna genom egen kraft som t.ex en känsla, Helige Anden har eget val, vart den kommer och vart den ska) Joh 7:38-39 "Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger. Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad." (förhärligad=dött för våra synder) och så småningom så har jag börjat inse att religion bara är en massa regler och lagar, det är alltså bara det ytliga. Jag insåg att Gud är så mycket mer än bara regler, lagar och gemenskap med människor. Det var när jag började gå på bönemöten hemma hos människor jag aldrig hade träffat förut, det var otroligt spännande och eftersom det var så pass nytt för mig så var jag nyfiken. Sen dess har jag haft mina bergochdalbanor men inte förrän nu på sistone så har jag bestämt mig helhjärtat att jag inte vill lämna honom, inte ens på grund av svåra prövningar (förut gav jag upp för det var så jobbigt). Jag har blivit starkare i anden och ser mitt mål, jag tänker inte förlora det ur sikte nu när jag kommit så långt, jag vill inte börja om från början... för det tar ett bra tag innan man får "förtroende" för Gud igen och det är en riktigt jobbig process!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)